Kaizas klotter

Nu har jag träffat mamma och det gick bara bra. Hon blir lätt rörd och gråter men det kan jag ta och jag tycker att hon fick fram fler ord än jag hade trott att hon skulle kunna och vi hade en riktigt bra konversation. Hon säger att hon kan läsa men inte textremsan på TV och hon tror sig ska kunna handarbeta. Hur adekvat hennes egen bedömning är vet jag inte. I mitt tycke är hon rätt klar i huvudet trots det som hänt och det känns bra att tanken fungerar även om hon inte kan uttrycka den.

Jag tänker absolut inte bli vårdare för mina föräldrar och det hoppas jag att min bror inte tänker heller, jag argumenterar i alla fall för detta hela tiden. Vi är anhöriga och vi ska vara behjälpliga i kontakter med myndigheter och vården och bevaka deras intressen men vi ska inte vara vårdare.

Nu är jag supertrött eftersom jag sov väldigt dåligt natten som var, jag tänker nu krypa under täcket och få välbehövlig sömn innan jag imorgon åker till mitt föräldrahem för att vara tillsammans med min far.

På söndag blir det nytt besök hos mamma och jag hoppas det känns lika bra efter det som det gjorde idag. Jag känner mig rätt hoppfull inför framtiden för hennes del.

Jag har lyckats få upp lite adventspynt men eftersom nu orken tog slut tar jag resten någon kväll till veckan när jag är hemma.

Tack för alla snälla kommentarer kring det jag skrivit om min mamma och hennes stroke!

Ikväll var det tänkt att jag skulle iväg och träna men efter en tröttsam em på jobbet (kom inte hem förrän halv sex) och med massor att göra hemma kände jag att nej jag prioriterar bort träningen denna gång. Jag har fått upp julgardinerna och julstjärnan i yngste sonens rum ikväll, strukit lite kläder samt gardinerna jag ska ha med till sonens lägenhet på studieorten imorgon, packat lite både åt mig själv och sådant som jag ska ha med till sonen och sedan sett TV och läst bloggar.

Jag har packat för att på lördag drar jag till barndomshemmet och ska vara sällskapsdam åt min far ett par dagar. Han behöver en del hjälp nu när mamma inte är där och tar hand om ruljansen och sedan är det väl rätt skönt med sällskap så här i början när han också säkert är orolig för hur det ska bli framöver.

Imorgon ska jag träffa mamma för första gången och som sagt lite nervöst känns det men samtidigt ser jag lite fram emot det. Jag vill prata med henne och kunna fråga en del som jag funderar på och jag är säker på att vi kommer att kunna kommunicera på något sätt trots att hon inte kan prata som förr.

Livet kommer inte bli som förr men det är inte säkert att det blir så himla mycket sämre för det vare sig för mina föräldrar eller för oss barn. Det kommer helt enkelt bara att bli annorlunda jämfört med tidigare.

Det känns liksom overkligt det som hänt men jag vet att så är det inte det har hänt och det kommer att påverka oss alla i våra liv. Jag kan bara inte fatta att min mor inte kan prata. Det jag hoppas på är att det ska komma tillbaka lite grann i alla fall eller att hon kan träna upp sig på något sätt. Hon kan säga ja och nej just nu så det går ju ställa ledande frågor. Hon har en egen telefon på lasarettet men jag klarar inte av att ringa, jag känner efter hur jag skulle reagera om jag var hon och jag skulle bli oerhört frustrerad att bara kunna lyssna och inget säga själv. På fredag ska jag åka och hälsa på henne och det känns lite nervöst, hur kommer hon att vara och hur kommer vi båda att reagera? Samtidigt är hon min mamma och jag älskar henne över allt annat och hon lever och vi ska hitta lösningar för att hon och pappa ska få det så bra som möjligt med de nya förutsättningar som finns.

På något sätt har allt kommit ikapp mig idag och jag känner mig mera ledsen än jag gjorde igår.

Jag försöker leva så vanligt som möjligt eftersom det är bra med vardag och rutiner just nu. Det känns tryggt på något vis.

En positiv sak är att jag och min bror har pratat mer med varandra under de senaste 24 timmarna än vi gjort på flera månader. Som vanligt så finns vi för varandra när det verkligen gäller och det är en trygghet att veta när det fungerar mindre bra mellan oss.

Vad gäller julen så är det helt ointressant just nu var jag firar den bara den är tillsammans med mamma och pappa. Min bror har föreslagit att julen firas hemma hos honom och det är jag helt ok med eftersom det innebär en mindre påfrestning på mina föräldrar än att komma hem till mig.