Ju äldre jag blir desto mindre förstår jag mig på hur andra människor tänker och fungerar.
Som de som köpt en sommarstuga 18 mil hemifrån. 18 mil med dagens bensinpriser verkar inte vettigt. När tänker de hinna vara där? Det tar rätt lång tid köra 18 mil, 36 tur och retur, och det känns rätt mycket för en helg. Dessutom har de hitintills knappt varit där bara från en dag till en annan, trots att de just nu har semester, hur tänker man då?
Eller hon som påstår att det är alldeles för lätt att skilja sig. Det tror inte jag men när man väl kommit till ett beslut så kanske det verkar för andra som att man bara öppnar dörren och går. Vem kan veta hur många tårar, ord och försök att få ordning på det hela som någon gjort bakom stängda dörrar. Bara för att just du är tryggt kvar i ditt gamla äktenskap så har du inte rätt att säga att det är för enkelt att skilja sig. Jag tror det är skitsvårt och jäkligt jobbigt även om man vet att man måste gå sin väg för att det inte fungerar och jag tror inte att någon ger upp direkt utan man försöker nog ett bra tag innan man kastar in handduken.
Eller han som tror att han ska slippa göra vissa arbetsuppgifter på jobbet och klara sig undan. Bara för att du är högutbildad slipper du inte undan. Sköt dig jobb säger jag så blir allt mycket lättare för de runt omkring dig, hög som låg.
Eller hon som tycker att sonen ska fortsätta bo hemma, trots fast jobb, bara för att han köpt en bil och ska amortera på den. Vad jag förstår betalar han inget för sig hemma. Vad lär han sig av det, inte ett skit nej låt honom betala både för en lägenhet och amortera på en bil så han fattar att det är inte lätt att vara vuxen.
Fast det kanske är mig det är knas med och hur jag tänker och inte hur andra tänker. Det är inte lätt att veta.
